Mingel på konstmuseet

29 september, 2012 av Mariann Lämna en kommentar »

Kvällen i går var väldigt trevlig och spännande!
Kvällen kunde dock blivit bra mycket mer spännande än vad jag hade önskat, då Paulo Roberto dinerade med mig.
Vi satt alltså vid samma runda bord med 7 andra gäster. Linda Lomelino med Lomelinos tårtor, Elisabeth Johansson med Den ultimata boken om choklad, resterande gäster runt bordet var Bonnier folk.

Tur att Roberto satt två platser bort att vi aldrig kom att prata något djupare. För det hade kunnat bli ett samtal som kanske hade hettat till…
jag hade kanske tom blivit kallad för idiot och fått stryk på plats och ställe ;)

Jag är ju inte precis känd för att vända kappan efter vinden ;)

Bilden är från när någon (vet tyvärr inte vem) på Bonnier hälsade oss alla välkomna att gå ner till matsalen. Där serverades små goda förätter, varmrätten bestod av två rejäla röda oxfiléer och en skiva palsternacka med massor av smörsteka kantareller och en mycket god sås. Då det är stjänkrogen Rest. FOND som stod för maten var det garanterat smör i det hela.

Desserten var en liten kula hemlagad lingonglass och den var inte söt det minsta. Då jag bett om glutenfritt fanns det ingen mjukpepparkaka på min tallrik utan man hade istället spritsat lite god chokladmousse.
Jag kanske skulle tipsat kocken om kokosnötsmjölet…

Till detta serverads först lite vitt vin och sedan rött till huvudrätten. Desserten serverades det ett sött vin som jag givetvis avstod ifrån. I övrigt fylldes mitt vattenglas på hela tiden, älskar bubbelvatten ;)

För många avslutades sedan aftonen på Park, medans jag blev hämtad av Mikael min make och somnade gott i egen säng och vaknade i densamma…

och idag är det lördag och jag ska strax i väg till gymmet! :D

TREVLIG HELG!

ps. Cecilia Hagen var där och det retar mig grymmeligen att inga ord byttes med henne, för vi har ju en gemensam vän Stefan Andhé. Båda dessa utmärkta kåsörer har jag läst mycket i min ungdom. Stefan blev ”vän” genom min mans ingifta moster är syster till Stefan. ds

 

 

 


Annonser

2 kommentarer

  1. Rebecka skriver:

    OMG! Jag dör så kul intervju med Roberto!

    Något jag förundras över är HUR tallriksomodellen INTE är en diet eller en bantningsmetod men LCHF är? LCHF är precis lika mycket en livsstil som tallriksmodellen, alla som äter LCHF gör det inte för att gå ner i vikt. Många gör (inkl. mig själv fast nu är jag frälst av andra hälsofördelar också!) men det gäller ju tallriksmodellen också.

    Tror folk på fullaste allvar att folk som inte har problem (med vikt, diabetes etc.) följer tallriksmodellen? Nej, det betvivlar jag starkt på! Min uppfattning är att de som kan äta lite vad som gärna äter mer snabbmat, dricker läsk, äter chips och godis osv. Sen försöker de äta frukt och grönt, fiberrikt osv. mellan varven för inbilla sig själva att de kompensera sina dåliga vanor (jag tror mer på en annan kroppsmetabolism).

    Folk som däremot har övervikt (eller undervikt), diabetes och andra problem t.ex. uppblåst mage är betydligt mer noggrann med sin kost. Det komiska är att de som är överviktiga troligen kan mer om viktminskning är någon annan smal person (som aldrig varit tjock!). Det har följt tallriksmodellen till punkt och pricka, ätit fem ggr om dan, ätit ofta men lite, kaloriunderskott osv.

    Jag säger inte att det inte kan fungera för vissa, det finns de som kan gå ner genom att följa dessa råd. För många blir dock kosten ångestladdad, de flesta jag har snackat med som gått ner men sen gått upp i vikt igen tycker det är otroligt jobbigt i att ett normalt liv räkna kalorier. Det är det som är problemet. Hela vårt liv kan inte kretsa kring mat, vilket det tyvärr ofta gör för oss. Problemet med att lägga så stor energi på maten är att energin tas ifrån annat viktigt i livet.

    Sen vill jag påpeka att det inte bara handlar om att gå ner i vikt utan att behålla vikten. Det är minst lika viktigt. Därför gäller det att hitta en livsstil och inte en kortvarig kosthållning. Ändra din vanor.

    Sen att du inte kan träna utan kolhydrater orkar jag inte ens argumentera emot. Vi har redan flera inom eliten (Jonas Colting, Björn Ferry osv.) som är bevis på att det mycket väl går att träna på elitnivå utan kolhydratrik kost! Sen betvivlar jag inte att dessa (som troligen aldrig varit tjocka!?) kan äta mer av bär, nötter osv. Att dock inbilla folk att pasta är någon jävla nödvändighet är italienarna påhitt.

    Sen kan jag inte sluta bli irriterad över personer som Paolo Roberto och andra som vad jag vet inte har haft problem med vikten ska uttala sig om vilka metoder som är bra och inte. Vad fan vet de om det? De borde inte ens få uttala sig! Hellre en person som gått ner med tallriksmodellen isåfall. Jag kan ofta känna att de som inte har problem med vikten inte alls förstår problematiken. Det är som att jag som aldrig har rökt ska försöka inbilla mig hur svårt eller lätt det är att röka. För det första har alla säkert inte lika starkt beroende och för det andra kan jag inte ens föreställa mig hur suget känns. Alltså ska jag vara tyst.

Kommentera

*