Varför behöver vi jod?

11 juli, 2012 av Mariann Lämna en kommentar »

Jod, del 2
Varför är inte allt salt jodberikat, när det är ett världsomfattande problem med jodbrist? När också följderna är så extrema för ofödda barn …
Har en gravid kvinna en obehandlad underfunktion av sin sköldkörtel eller lider av jodbrist så föds barnet med ett förståndshandikapp. Förr kallades tillståndet kretinism, en “kretin” var en dvärgväxt med förståndshandikapp. Idag säger man funktionshinder … hmm, ett funktionshinder som är omöjligt att behandla när det väl uppstått?, men helt går att förebygga .
Alla barn som föds (på sjukhus? av kvinnor som har mödravård) i Sverige kontrolleras så de har en fungerande sköldkörtel, så länge modern har en fungerande sköldkörtel, så får fostret sitt behov av ämnesomsättningshormon tillfredsställt via modern och navelsträngen, men när det föds ska det klara sig själv. Mao kontrolleras alla (kända) barn i Sverige för denna lätt behandlingsbara sjukdom, på samma sätt som man kontrollerar för tex. fenylketonuri, en annan medfödd sjukdom.

Om nu också jodbrist ger samma handikapp hos det ofödda barnet, då undrar i alla fall jag varför inte allt salt då obligatoriskt jodberikat? Vore ju lätt som en plätt att förebygga kan man tycka. Om det är en mycket gammal kunskap att jodbrist ger irreversibla (när skadan väl uppstått går den inte att behandla) skador, ssk på den växande fosterhjärnan … hmm
Frågar man SLV, Livsmedelsverket så säger de att det är saltföretagens fel, det är deras ansvar … hmm … att jodera salt. Den rena kostnaden att jodera salt är liten, brukar benämnas som försumbar … hmm, vad säger då saltproducenterna? Inte för att jag personligen kollat med alla olika, men ett svar är att SLV inte vill att man joderar allt salt. Föreligger här ett äkta missförstånd eller vill SLV helt enkelt inte ha allt salt joderat?

Vi vet att SLV propagerar för en drastisk minskning av saltintaget hos den enskilda individen ner till max 5 gram salt per dygn, se Björn Hammarskjölds informativa artiklar på området. Den mesta färdigmaten och halvfabrikaten är gjorda med ojoderat salt, så det är nog inte omöjligt att få jodbrist i Sverige, som man hade förr, i inlandet, långt från havet. Jodbrist brukar visa sig som en förstorad sköldkörtel = struma. Hypothyreos, alltså underfunktion i sköldkörteln, mao för låg ämnesomsättning är rätt vanligt. Ännu vanligare är något som kallas “subklinisk” hypothyreos, där endokrinspecialisterna tvistar om huruvida det föreligger en underfunktion eller ej … fastän patienten anser sig såklart ha en underfunktion … hmm igen, ett citat från en artikel om sköldkörteln i LT, Läkartidningen … fritt från minnet, “vi kan ju inte behandla alla subkliniska hypothyreoser” .. nähää, varför inte det då, undrar jag … hmm … hädiska tanke, det kan väl inte bero på att majoriteten av patienterna med sköldkörtelsjukdom tillhör vilket kön då … hmm … rätt gissat, det är kvinnor.

Varför ökar ämnesomsättningssjukdomarna? Även bland våra husdjur verkar det finnas en ökning. Varför skulle hundar och katter få hypothyreos? Det är väl inte så att det kan vara något “fel” med/på/i maten … hmm … (D3-brist, jodbrist, zink-selenbrist?magnesiumnbrist, omega6-överskott m.m. …)

Det är lätt att dra en parallell med D3-vitaminbristen och rakitis, engelska sjukan. Både rakit och jodbrist och kretinism är/var betraktade som helt utrotade … gammal kunskap … hmm … (det är många hmm i den här texten ;) ). Tänk om det “beräknade” RDI-värdet för jod är lika “fel” som det via teskedsmåttet av fiskleverolja-beräknade-värdet är för D3-vitamin från anno dazumal? Tänk om det finns en okänd epidemi av jodbrist i Sverige, i andra delar av världen, precis som man nu börjar upptäcka och erkänna att det föreligger en reell vitamin-D3-brist i alla SPF-länder, – solskyddsfaktorländer, även i de naturligt solrika länderna upptäcker man D3-brist … och även i vårt välorganiserade och dubbelkontrollerande land Sverige.

Elisabeth Puur

Ja tänk om det är så säger jag (Mariann)… 

Mkt läsvärd artikel om jod-brist av Michael/gamla Paleofriendbloggen

bild: Jod (I) ett livsviktigt grundämne hämtat Här

 

 

 

p

/a


Annonser

20 kommentarer

  1. Emma Kihlberg skriver:

    Jodbrist är inte till 100% ett globalt problem, det är ett problem i de länder där berggrunden inte innehåller jod. Innehåller berggrunden jod så innehåller dricksvattnet per automatik också jod eftersom vattnets kemi avspeglar berggrundens kemi. Detta är en hel vetenskap som ryms inom ämnet ”medicinsk geologi”. Den svenska berggrunden är jodfattig.

    Allt salt ska inte joderas, för ibland använder man salt till annat än matlagning (bl.a. i medicinska sammanhang). Att alla dessa gourmetsalter inte innehåller jod har väl att göra med att framställningen inte enbart är anpassad för den svenska marknaden. I andra länder, såsom Danmark och Norge, tillsats jod istället i livsmedel som bröd och foder till kreatur (vilket gör mjölken mer rik på jod).

    Jag håller dock med om att det är konstigt att något så essentiellt för vår hälsa och överlevnad måste tillsättas på konstgjord väg. Jag gissar att världens överbefolkning har med saken att göra. Vi bor idag över hela jorden i stora antal. Från början bodde vi förmodligen dock på berggrund rikt på jod och våra kroppar utvecklades efter det. Dessa ställen var förmodligen även rika på sol, varpå vi per automatik fick i oss D-vitamin. Människan är en ung art på jorden och har inte ännu anpassat sig till exploateringen av alla jordens livsmiljöer. Att bo i Skandinavien är t.ex. inget drömscenario i det långa loppet eftersom det får ett kilometertjockt täcke över sig var 10 000:e år. Klart vi inte rent evolutionärt hunnit anpassa oss ännu till dessa miljöer.

    Men detta är ett jätteviktigt ämne, dessa icke-jordberikade gourmetsalter blivit alltför vanliga.

    • Mariann skriver:

      I Dk och Norge skriver du tillsätter de jod i brödet och foder, men lchf´are i de länder då som inte äter bröd?
      Tillsätts inget i deras salt?

      Sedan detta med att vi bor här, detta har jag ifrågasatt särskillt denna sommaren ;)
      Varför bosätta sig så långt norr?? När man kunde bo runt medelhavet ;)
      Visst var det då säkert medelhavsklimat här, men…

      gourmet… bara ordet får ju folk att tro det är bättre och godare… vi är så lättlurade, av både ord och bilder :(

      • Emma Kihlberg skriver:

        Ja, jag börjar också fundera på hur smart det egentligen är att bo så här långt upp norr. Sommar 2 dagar per år, om ens det … och resten av tiden längtar man bara till dessa 2 dagar. Det är ju vansinnigt!

        Gourmetsalter har jag av någon anledning aldrig fallit för. I början reflekterade jag inte ens över jodet, den tanken slog mig först senare.

        Så verkligen toppen att du tar upp det i din blogg!

  2. ElisabethP skriver:

    Danskarna har inte joderat vare sig salt eller bröd tidgare, det är en helt ny grej. Började de år 2000? kan vara ännu senare …2005?.

    I Sverige började vi jodera salt redan på 20-talet, det framkommer när man lusläser litteraturen. Jag hade hur många gamla släktingar som helst med ”struma” en stor knöl på platsen för struphuvudet – i Dalarna, ett område välkänt för endemisk struma, både hos djur och människor.

    Personligen tycker jag att allt matsalt gott kunde joderas. saltet till diskmaskinen eller vägsaltet, tja, det struntar jag i, men i takt med att människor faktiskt försöker följa SLVs, Livsmedelsverkets saltråd om max 5 gram salt per dygn, så ökar verkligen risken för jodbrist! det är ett faktum, läs artikeln om dr Mats Elisasson som upptäckte det märkliga sambandet mellan jodbrist och giftstruma i Norrland

    • Emma Kihlberg skriver:

      Jamen usch, stackars djur! Dom kan ju inte gå till ICA och köpa jodberikat salt och inte får dom behandling för struma heller. Dalarna måste ha en berggrund extremt fattig på jod.

      Att tillsätta jod till vitt mjöl i form av bröd tycker jag personligen är vansinne. Att tillsätta det till kossornas foder … ja, tja, allt färre dricker väl komjölk regelbundet, och mår kossorna bra av allt jod?

      Jag har ett matsalt utan jod som jag använder när jag gör saltvatten för att skölja näsan. Men visst, jodfritt salt skulle lika gärna endast kunna säljas på t.ex. apoteket.

      DN uppmärksammade faktiskt just trenden med jodfria gormetsalter tidigare i år:
      http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/trendigt-flingsalt-risk-for-jodbrist

      • Mariann skriver:

        Tack för den länken, här har ju fem forskare uppmanat Livsmedelsverket och ändå händer inget på dessa 7 månader??
        vad gör dom på verket tro?

        ja ajg har katter undra hur det är ställt med deras mat, jag är förvisso noga med den, att de får orijen och/eller carnia Lynx och Mjau blötmat, dessa ska vara så näera barf man nu kan komma utan att barfa djuren…

  3. Jeanette skriver:

    Oj. Nu blev jag minsann orolig. Jag är gravid i vecka 16 och har sedan några månader gått över till havssalt. Jag äter nästan bara hemmalagad mat. Ett par ägg blir det om dagen men allt för lite fisk. En gång i veckan kanske men nu säkert lite mera sällan. Jag måste ju ha stor brist på jod. Jag visste absolut inget om att det var så där viktigt för mitt barn. D-vitamin har jag tagit hundra mikrogram om dagen så den biten torde vara ok. Men vilka veckor är jodbristen värst för fostret? Är det kört nu?

  4. mia skriver:

    Hej!
    gick med obehandlad hashimotos i över ett år!! Ingen hjälp, utan bara en massa konstiga diagnoser som utbrändhet, fibro och liknande ställdes.. Det började när jag var gravid, tur då att mitt barn inte blev dvärg!!?

  5. karin skriver:

    Hej.
    Jod är livsviktigt! Detta tycker jag framgår hur tydligt som helst och salt är gott.
    Jag är född i norra Jämtland och bodde där mina första 11 år. Jag är en liten ”skit”. 157 cm över fjället. När jag fyllde 8 år diagnostiserades jag med struma och fick medicin mot detta i fyra år. Sen hade vi flyttat och jag kom i puberteten och jag kunde sluta med tiotilen, som var den medicin jag fått. Då gick jag upp 15 kg över sommaren!
    Mina kvinnliga jämtländska ”förfäder” dvs både mamma och mormor blev opererade för samma åkomma och deras sköldkörtel togs bort, vilket jag sluppit.

    Redan då, dvs på 50-talet, sade läkarna till oss alla vid olika tillfällen, att aldrig sluta med jodsalt, det kan faktiskt vara mycket farligt.

    Något annat att fundera kring är jodtabletter!
    I samband med Tjernobyl fick min svärmor jodtabletter från någon myndighet. Dessa skulle finnas hemma ifall det hände något i Forsmark, så allla som bodde inom en viss omkrets fick då jodtabletter i förebyggande syfte. Detta skulle motverka strålningscancer i …?

  6. Jodjodkalium 5% går att få på recept på apotek.
    1-5 droppar brukar vara lagom per dag, väl utspätt med vatten.
    Reservutgången är Jodopax vet. finns på hästsportaffärer. Innehåller 5 % jod samt 15 % ättiksyra. 1-5 droppar brukar vara lagom per dag, väl utspätt med vatten. Smakar mindre bra.
    Jodsalt innehåller 5 mg jod/100 g så då behövs det enligt Livsmedelsverket 3 g salt per dag, men det är en liten dos.
    Det finns inga preparat i FASS som innehåller jod.

  7. ElisabethP skriver:

    Jeanette, jag tror inte det är ”kört”! men jag skulle gärna salta lite extra med jodsalt resten av graviditeten ifall jag var du. Lycka till med graviditeten!

    • ElisabethP skriver:

      Räkor är förresten himla goda också, ju större desto bättre. Med lite tur kan du hitta storlek 50-70 och göra en ljuvlig vitlöksmajonnäs till. Har du inte ett recept, så ska jag bjuda på mitt eget privata, det är alltid rätt att få i sig mikronutrienter via bra livsmedel.

  8. ElisabethP skriver:

    Det är problematiskt med både jod och salt, eftersom inte bara SLV, alltså livsmedelsverket har så låga kunskaper om jod, tom WHO har högre rekommendationer till gravida och ammande och WHO har ju många herrar att lyda och följa … jfr svininfluensa-skandalen.

  9. ElisabethP skriver:

    När jag var gravid 1974, så fick jag i hetaste sommaren veta att jag skulle sluta salta! sluta! jag gjorde det, eller i alla fall så gott jag kunde. jag är tacksam över att min mamma var glad i salt och att jag åt hemma hos henne så gott som dagligen. Man vänjer sig, jag började inte salta ordentligt förrän för några år sedan. Nu saltar jag rejält, jag använder en mix av joderat salt och lite godissalt i form av flingor.

    Det är ju väldigt viktigt för människor som har en känd sköldkörtelsjukdom, att veta att man måste ha jod. Jag vet kvinnor som tvingats sänka sin Levaxinmedicin när de börjat äta rejält med jodsalt! det säger verkligen att salt och jod är viktigt och att de hör ihop.

  10. Quy Van skriver:

    Hej,
    Jag har inget problem med vikten. Undrar bara om fastan upp till 7 dygn (bara med vatten) är något att rekommendera?

    • Mariann skriver:

      Jag rekommenderar i alla fall inte någon sådan fasta med bara vatten i 7 dygn, absolut inte.
      Jag har bara läst att 24-36 timmar verkar vara gällande och kan vara bra för hälsan.
      Där får du forska själv på intermittent fasting.
      Kram Mariann

  11. Elisabeth skriver:

    Jag skulle definitivt avråda från vattenfasta utan salter.
    Låter farligt, jag skulle aldrig göra det. Vad förväntar du dig ska hända? Något positivt? något negativt?

Kommentera

*